För mig började det med att steka pannkakor. Jag ska berätta närmare:
Steka pannkakor är för mig något alldeles extra. Utan att skryta tillhör jag de främsta i världen.
Jag kan göra en mollbergare i pik med pannkakor. Det började som ett mentalt expriment, men nu har jag nytta av det varje gång jag går ut och spelar en allsvensk match.
Jag får alltid lite fjärilar i magen när jag steker pannkakor. Det jag pratar om är själva vändningen. Den gör mig riktigt nervös. Jag gör den i luften gång på gång. Stekspadar är till för mesar/Emil Jensen.
När jag kastar upp pannkakan finns det alltid en risk att det går åt helvete. Den kan hamna på marken, i fläkten eller på min stora näsa.
För mig är lyckan total när jag lyckas med vändningen. I mitt fall knyter jag då ihop min vänsterhand till en sten, samtidigt som jag skriker YES, så att grannarna undrar vad det är för psykfall som bor borta på 8E.
Jag upprepar beteendet gång på gång. Smör på stekpannan, häller i smet, låter det bli lagom varmt, sedan kommer fjärilarna i magen, jag kastar upp pannkakan i luften, jag lyckas, och knyter min näve direkt och skriker YES!
30 procent av pannkakorna hamnar någon annanstans än i stekpannan. Det får jag köpa. Ibland får jag göra en helt ny smet bara för att jag har en dålig dag. Men det skiter jag i- jag kommer bara ihåg dem jag lyckas med, och det är då jag knyter min näve.
Vad som är det fantastiska med det här är att jag kan ta med "min knutna näve" vart jag än går. Med min knytnäve kan jag styra mitt tillstånd. Det är så kroppen och knoppen fungerar. Hela ditt nervsystem är utvecklat på detta sätt.
När domaren blåser igång matchen, knyter jag min näve. Har jag ett viktigt möte eller telefonsamtal där jag måste vara på topp, då knyter jag min näve.
Du kan göra likadant. Det behöver inte vara pannkaksvändning.
Bara det är något som gör dig nervös (fjärilar i magen), du lyckas, och direkt en knuten näve.
Alla i min omgivning undrar varför jag håller på med sådana här saker?
Jag vill ju bara bli en så bra fotbollspelare som möjligt.
Nyckeln till framgång.
Jag är lite mesig, det är jag. För jag använder stekspade. Men däremot har jag ett stekjärn som endast får användas till pannkakor. Det är min farmors gamla stekjärn, väl inkört och fantastiskt bra. Lite väl tungt att slänga upp pannkakorna för att vända dem... men jag får väl träna upp mina pannkaksmuskler!
SvaraRadera