Fotbollen är min ventil!

Tisdag och ledig dag i HBK-fabriken. Jag passade på att ha en heldag tillsammans med Maja. Ett av projekten var att åka till Stadsbiblioteket för lite lek och boklåneri.

Det började inte så bra. Hade extremt svårt att hitta en parkering. Men tillslut såg jag en på håll och körde närmare. Precis när jag ska svänga in kommer det en blå Volkswagen och tar den sista platsen. Jag blir helt överrumplad, inga tvivel om vem som var först. Jag vevar ner rutan när jag ser den ena tanten kliva ur (hon som kör vågar inte visa sig). Jag öppnar munnen.

Utanför fotbollsplanen uppfattas jag som en väldigt lugn kille. Folk kan nästan bli provocerade.
-Tänder du aldrig till Texas?
 Jo det händer. Men ytterst sällan. Jag försöker räkna till hundra när något händer.
-Men hur får du ut din ilska då?
Det får jag på träningsplanen. Fotbollen är min ventil. Torbjörn Arvidsson, vår individuella tränare brukar döma på träningarna, oftast inkonsekvent (med flit), och det blir min räddning.
När det är som värst ropar jag ut någon könssjukdom och kör fuck-you tecknet rakt upp i himlen. Självklart är detta inget jag är stolt över. Men någonstans måste adrenalinet ta vägen.
Är det någon som tränger sig före mig i kön på ICA, är det Tobbe jag blir arg på dagen efter.
Kastar Maja ner sin tandborste i toaletten är det Tobbe jag skäller ut nästa morgon.
Jag är väldigt tacksam över att Tobbe finns. Han borde ha löneförhöjning, för i HBK är jag inte ensam.

Jag släppte lös Maja på biblioteket. Hon fick välja helt fritt bland barnböckerna. Hon kom tillbaka med Alfons Åberg på persiska och Tintin på finska. Tydligen hade hon hamnat på helt fel avdelning.

Tillbaka till mina kära vänner på parkeringen:
-Hur tänkte ni nu då, frågar jag.
-Äh, vi hade tänkt på den här platsen innan, så vi tog den.

Bilar på en parkering.