Ett litet axplock från min krönika i tidningen. Mitt avslut i Halmstad BK:
I tio år. nästan en tredjedel av mitt liv, har Örjans vall varit min arbetsplats. Varje morgon har jag åkt samma väg förbi Örjansskolan, sedan raksträckan längs med Nissan. Jag har hälsat på städerskan Siv varje morgon, gjort high-five med materialare Hasse i omklädningsrummet och bankat på toalettdörren exakt 09.35, då Zwirzdauskas suttit och skitit.
Det enda jag vet är att jag gjort mitt bästa. Jag har älskat HBK. Och ibland har HBK älskat mig. Jag vet supportrar som döpt sina hundar efter mig. "Hej lille Texas" kan jag höra på stan och så ser jag en golden retriever som blir klappad av en tant.
Jag har också börjat fundera över min ekonomiska situation. Kan jag ha samma mobiltelefonabonnemang framöver? Ska jag börja handla på Lidl redan nu? kan jag skita i att betala TV-licensen?
Det är deppigt ibland. Men ännu mer är det spännande. Jag har en ny framtid!
Å den kommer bli grymt framgångsrik!
SvaraRaderaMycket tråkigt att du måste lämna hbk! Spelare som inte viker ner sig och alltid gör sitt bästa verkar det vara ont om nuförtiden. Lycka till i din fortsatta karriär och fortsätt gärna blogga!
SvaraRadera