torsdag 18 november 2010

Alla behöver det här!

Nu är det dags att utbilda sig vidare inom coaching. Är tillbaka på bloggen igen den 7:december! 
Vilken fotbollsklubb jag kommer tillhöra 2011 beror på hur min agent Emil "Heine" Jensen sköter sig.

Alla behöver ett mål.

onsdag 17 november 2010

En vanlig dag!

Vi vaknade tidigt idag. En klassisk bagarväckning från Majas sida. Yrvaken öppnar jag ögonen och ser henne 1 cm från mitt pannben ropandes:
-Pappa pappa, ner!
Det var bara att ta fötterna ner för trappan och sätta på första bästa dvd.
Efter ett tag vill Maja hålla en konversation men jag inser att jag somnar mitt i en mening.
När det är mörkt, tidigt och höstigt är jag säker på att jag lider av narkolepsi.

Fröknarna på dagis säger att Maja är väldigt förtjust i de äldre killarna på dagis. Spontant växer det ut små, små horn i pannan på mig. Egentligen vill jag köpa ett par hagelbössor till helgen men jag får nog avvakta med jaktlicensen tills hon börjar på högstadiet. Kan se fjuniga tonåringar knacka på här hemma och fråga:
-Är Maja hemma?
-Hm, låt mig se, och så pekar jag på bössorna som jag har i hallen.
Kommer bli kanon.

Fick post idag av Magnus Erlingmark på Spelarföreningen. Några broschyrer som ska delas ut till nya utländska spelare. Broschyren är väldigt seriös. Allt står på engelska och det finns enkla saker som beskriver landet Sverige. Exempel: Här betalar vi skatt, vi har 53 procent skog och du behöver ett körkort för att styrka din identitet.
På första sidan har de tagit det absolut viktigaste: Medeltemperaturen på olika delar i Sverige (i januari är det -16 i Kiruna), och hur mycket dagsljus vi har (i Kiruna är det 0 timmar i januari).
Hade en ny spelare fått den här informationen innan han skrivit på ett kontrakt för en svensk klubb hade vi inte haft några utländska spelare i Allsvenskan. Alla utländska spelare är lika chockade över den kalla svenska vintern.
Minns när brassen Delani ringde hem till sin mamma mitt i natten och ropade:
-Mamma mamma, det snöar!
6 timmars dagsljus i Stockholm (januari).

tisdag 16 november 2010

Saker jag har snott från Örjans Vall!

Jag har inga träningskläder. Under alla år i Bollklubben så har det varit helt naturligt att träna med Umbro, Puma eller vilket märke det än varit som sponsrat oss. Nu är jag i skarven mellan två klubbar och då har jag bara ett par kalsonger att träna i.

Men självklart tänkte jag på detta när jag rensade min plats nere på Örjans förra veckan. Jag fick ihop en stor svart sopsäck med grejor jag samlat på mig under åren. Mycket skit var det. Hälften kommer jag att slänga. Det blir lite patetiskt att springa runt med HBK-kläder när jag inte tillhör dem längre.
Det känns konstigt. Var köper man träningskläder? Är det Intersport eller? Och hur tvättar man träningskläder, 60 grader? Materialare Hasse har ju alltid gjort detta åt mig. Vikt mina kalsonger, lagt fram en handduk och serverat mig schampoo.

I den svarta säcken snodde jag med mig lite saker som klubben kommer bli tokig över:
*Träningskläder, som någon ny spelare blir utan. Mitt kusinbarn kommer bli överlyckligt.
*Benskyddstejp. Bra om man ska åka skridskor eller om något ska lagas i huset.
*Compeed. Jag hade skoskav.
*3 st matchtröjor med nummer 2. Materialare Hasse kommer att ropa "TEEEEEEEXAS" när han ser att dem är borta. Personligen tycker jag att jag är värd dem.
*En whiteboard-penna. Majas tuschpennor har tappat i slagkraft.
*Zwirzdauskas kam. Ett fint minne.

I min sista match kastade jag ut min matchtröja till en HBK-supporter på Stockholm Stadion. Direkt gick fantastiske Matz Ljungkvist på kansliet (han ser alltid till klubbens bästa) fram till mig och sa: "Vi skickar en faktura".
Det ska bli spännande att se sin novemberlön.
Full med skit.

måndag 15 november 2010

Fötterna på fotbollsgalan!

Sitter och tittar på fotbollsgalan på TV 4. Jag ser vackra ansikten, fina kostymer och dyrt porslin.
Men om vi istället hade haft en kamera under bordet, utan skor, utan sockor, då hade tittarna bytt kanal, eller dragit en spya på soffbordet omedelbart.
Varför? Jo, en fotbollspelares fötter ser för jävliga ut.
Jag har sett  allsvenska fötter i tio år, det är tio år för mycket. När vi väljer fotbollskor inför säsongen, då väljer vi inte de som är skönast. Vi väljer de som sitter tightast. Efter några veckor när vi sprungit in skorna, först då kan vi börja leva.
Jag har sett spelare med död hud under fötterna. Blånaglar, vilket gjort att naglarna slutat växa sedan år tillbaka. Jag är en av dem. Mina växer bara på höjden. Jag har sett en Emil Jensen med fotsvamp. Jag har mått illa av att se Dusan Djuric i badtofflor.

Vart vi än går har vi ilägg i skorna, precis som vilken pensionär som helst.
-Det är bra för era fötter, säger sjukgymnasterna.
När jag åker till Thailand på semester ska jag direkt sätta mig på något pedikyrställe och göra en "extreme footmakeover".
Nu kan de tyvärr inte operera mina fötter i Thailand. Det hade varit det bästa. Mina problem med mina fotvalv kommer jag ha kvar även när jag kommer hem.
De höga valven gör att jag får plats med 209 kr i mynt. En bra dag får jag även plats med en glödlampa.

Min broskutgjutning som jag har kvar sedan jag bröt foten 1997 kommer jag fortfarande ha kvar. Att benbrottet inte klarar minusgrader, att jag inte kan gå i höga kängor på vintern, att jag just det året 2007 var tvungen att gå i Birkenstock och blev nekad inträde på "Lilla Helvetet" är saker jag får leva med.
Skitsamma. Idag är jag glad att Zlatan Ibrahimovic får Guldbollen och håller sitt tal i fina sköna armani- skor.
Vad som finns under vill jag inte veta.
Emil Jensens skor på helgerna.

söndag 14 november 2010

Man mår som man förtjänar dagen efter!

Maja gick runt på Jysk och valde fars-dag present. Jag fick ett par strumpor och två paket Christmas Confetti, stora jultomtar man sätter på paketen.
Annars har jag mest gått runt och samlat kraft efter gårdagen: Avslutningsfest för oss spelare.
De äldre spelarna hade förfest nere på Örjans vall (vilken fantasi vi har) för lite bastu. Allt gick bra förutom att vår islänning Jonas fick åka hem och blåsa sitt gips (bruten arm). Tydligen börjar det lukta ordentligt om det kommer vatten i skiten.
De yngre spelarna var hemma hos Ryan Miller och spelade Play-station. Ingen skräll på något sätt.

Ute på Gastons stötte jag på pingiskungen Jörgen Persson. Han satt med en landslagskollega och pratade minnen. Det var inte J-O Waldner.
Ni vet, Waldner som är mest känd för OS-guld och följande uttryck när han stod utanför Café Opera: "Är det någon som vill knulla en världsmästare"?
Jörgens polare var proffs i Frankrike. Men just nu var han skadad. Han satt med stödkrage efter att Jörgen hade lagt en stoppboll med skruv under en träning tidigare i veckan.

Man mår som man förtjänar dagen efter. Då är det skönt att läsa Expressen och Mats Olssons lista: 
"So long Cowboy! Per "Texas" Johansson, alltid en favorit, och nu får han dra. Aldrig världens mest tekniska, men en sällan skådad kämpe, publikfavorit och- väldigt bra skribent".
Det är alltid skönt att få lite ryggdunkningar när man är sliten. Tack Mats!
Nu ska jag gå och prova sockar.

En världsmästare.

torsdag 11 november 2010

Jobb jag blivit erbjuden!"

Jobb jag blivit erbjuden sedan jag beslutat att lämna HBK:

*Spela in någon jävla reklam-jingel för en lokal lunchrestaurang. De har ny Tex-mex buffé på torsdagar.
*Kröna Halmstads lucia.
*Personalansvarig på ett bemanningsföretag.
*Fotbollsspelare på div 2 nivå.
*Innebandytränare.
*Krönikör på den lokala tidningen.

Och några till..

Jag tackar alla som har hört av sig. Det är verkligen smickrande, även om det bara är en reklam-jingel. Killen har faktiskt tänkt på mig och jag kan se humorn i det hela.

Vid vägskäl är det alltid lätt att ryckas med och hoppa på något bara för att det verkar intressant.
Min plan är klar. Jag ska konsekvent välja saker som gynnar mitt "Igelkottkoncept": Vad jag brinner för, och vilka saker jag kan bli bäst på.
Det första man bör göra är att börja leta där man befinner sig. Därför tänkte jag prata med klubben igen. Det är där jag har min själ. Finns det inget "vad jag brinner för, vad jag kan bli bäst på" där, får man söka sig vidare.

Tränare Tom Prahl sa alltid till mig på fotbollsplanen: "Spela som du kan Texas, inte som du vill".
Han hade rätt till femtio procent. Gör du aldrig som du vill, dör dina drömmar.

Jag är riktigt taggad inför framtiden. Jag vill göra något riktigt bra. Det som varit är bara början. Jag tror och hoppas det.
Underskattad.

onsdag 10 november 2010

Semester! "Ensamhet och kebabpizzor"

Första dagen på semestern. Den spontana känslan är positiv. Kroppen får vila, hjärnan får ny energi. Underbart skönt att styra över sin tid.
Idag saknar jag inte mina lagkompisar. Tids nog kommer jag göra det, men inte nu. Skönt att slippa deras taskiga musik i omklädningsrummet. Deras sönderbajsningar av toaletterna och "Inlåsningarna" i bastun.

Jag har annat att fundera över. Om några timmar kommer det jobbiga: "Vad fan ska jag göra? "Ingen annan har semester samtidigt som oss fotbollspelare, alla jobbar.
När jag vaknade imorse var det kolsvart utanför mitt fönster.
Jag klagar inte, men visst hade det varit kul att kunna åka ut till Tylösand för ett dopp och after beach. Hade jag gjort det i eftermiddags hade jag frusit pitten av mig.
Eller varför inte en korvgrillning på Östra stranden. Men enligt SMHI kommer det att hagla framåt kvällen.

Förra året på min semester satt jag på Öppna förskolan och lekte med Maja. Drack kaffe med tanterna och pratade om svininfluensan. På kvällarna beställde jag kebabpizzor med extra allt. Jag ville känna att det var "semester". Jag kommer göra något liknande i år. Skillnaden nu är att jag inte har något klart till nästa år.

Pratade med Lars Tegermark på Hallandsposten om kommande bloggning. Kändes som att det kan bli bra. Skriva kommer jag göra på ett eller annat sätt i framtiden. Liksom coachning. Imorgon ska jag träffa HBK:s klubbdirektör Kaller.
Annars funderar jag mest på om jag ska fortsätta spela fotboll nästa år. Jag är "bara" 32 år. Jag vet att jag har mer i kroppen. Samtidigt måste huvudet vara på plats.
Om några kebabpizzor har jag svaret.
Semester.

tisdag 9 november 2010

Morgonstudion radio P4!

Satt i morgonstudion igår i P4 Halland.
Under min fotbollskarriär har jag alltid tyckt det varit svårt att se sig själv på TV i efterhand.
Likadant känner jag nu när jag hör mig själv på radion.
Men skitsamma! Tack Erika och Micke för en skön morgon!

Det här pratade vi om: Sammanfattning av året, kommer jag klippa mig nu, proffsmiddag-tema, fina hyllningar från Fredrik Lundgren Gais, Orrenius Expressen och Jesper Uhlén från Bollklubben Support. Joe Sises journalistiska ådra. Min kommande blogg i Hallandsposten. Tacktal, och kommer jag få en guldklocka när jag slutar?

Smakstart P4
Också bra radio.

söndag 7 november 2010

DIF-HBK

Sammanfattning Djurgårdens IF- Halmstads BK.

Expressen
HBK-TV
HBK:s bortasektion i bakgrunden.

Tacktal direkt från bussen!

På min sista resa var jag tvungen att styra upp lite tacktal från årets debutanter. Sammanfattningsvis kan man säga att de är bättre på fotboll än att prata.
Alla är födda på 90-talet, så framtiden ser ljus ut för HBK.
På fotbollsplanen.

-Hej jag heter Viktor Ljung, 910419. Vill tacka för debuten (2 minuter). Särskilt ledarstaben (här gör Ljung ett misstag och glömmer spelarna). Mina intressen är fotboll(!) fiska i Nissan med Wrele, men det går åt helvete. Gillar min dator. Chilla, film och TV. Har inget mer att säga.

-Mackan Antonsson här. Jag vill tacka ledarna och spelarna (lägger betoningen på spelarna efter kraftiga påtryckningar). Vad ska man säga mer? Mina intressen: gillar att jaga, har skjutit tre älgar. Jag har jaktlicens och om ni är i knipa någon gång har jag vapen om ni behöver. Umgås med flickvännen (jubel uppstår i bussen) och polare. Kommer inte på mer.

-Thydell här. Vill tacka ledare och spelare (säger spelare efter påtryckningar). Intressen: Flickvännen (jubel uppstår i bussen), hon heter Hanna. Kompisar. Jag jagar inte. Jag går på John Bauer skolan.
Helt plötsligt tar Joe Sise över och ställer frågor till Thydell:
-Hur kändes att få chansen i så tidig ålder?
-Klart det kändes bra.
-Räknade du med detta innan säsongen?
-Absolut inte.
Mycket kort och effektiv intervju av Joe. Hallandsposten nästa?

-Rickard här. Hallå! Jag skulle vilja tacka tränarstaben och spelarna. Spelar gitarr (förmodligen för att få brudar), umgås med kompisar. Har jobbat på Preem.

Wrele här. Hallå (pigg röst). Vill tacka för min debut för två veckor sedan och för att jag fick sitta på bänken 90 minuter idag (det han egentligen menar: Lasse du kunde väl för fan ge mig ett inhopp!)
Har fortfarande inte rört bollen i någon match. Hoppas på det nästa år. Fiskar, men det går åt helevete. Gillar att umgås med polare. Ingen flickvän. Har inget mer att säga.
Wrele. En kommande nyckelspelare.

lördag 6 november 2010

Bussresa mot Stockholm!

HBK:s förra buss var som en mardröm invändigt. Den slitna stolsklädseln bestod av fyrar klädda med julgransbelysning. Detta såg man om man stod på huvudet eftersom stolarna var klädda upp och ner.
Matbrickorna som man hade framför sig (de som fanns kvar och gick att fälla ner) var sönderhackade av den skolklass som hyrde bussen före oss.
När bussen började rulla hade vi alltid problem med värmen. AC:n var trasig i 6 år. Ena stunden satt jag i täckjacka upp till Stockholm, andra stunden satt jag i kalsongerna.

I år är det ny buss i klubben. Den är underbar. Den luktar "ny" varje gång du stiger på. Vi äldre spelare har de bästa platserna. De går i arv. Min plats tog jag efter Petter Hansson innan han blev proffs i Holland. Tommy Jönsson har suttit på samma plats i 14 år. Ledarna sitter längst fram. 
De yngre spelarna får ta de platser som blir över. Thydell har kudde med sig. 17 år men ändå så rutinerad.  Själv har jag nackspärr efter varje resa. 

Halvägs längs E:4an är det alltid stopp på Rasta i ödeshög. Du pissar, dricker en kaffe, en apelsinjuice (ingen bra kombination för magen). Köper en trisslott och hoppas du ska bli miljonär. Innan du åker säger du hej till den där dansbandsbussen som är på väg mot någon håla. 
Du åker vidare mot Stockholm, känner till varje liten fin skogsglänta, du memorerar Visingsö i sömnen. Du räknar hur många vägstolpar det är mellan Linköping och Norrköping.
Väl framme är det äta, sova, äta, sova, skita som gäller. Sedan match, hemresa, samma stopp igen.
När jag kommer tillbaka till Halmstad baddar jag om mina liggsår och längtar till nästa resa.

När jag sitter på ålderdomshemmet, 99 år ung och tänker tillbaka. Då är det säkert de här bussresorna jag kommer ihåg mest från min fotbollskarriär. Det brukar vara så. Imorgon blir det iallfall den sista. 
Jag hoppas att vi i HBK får en värdig avslutning på säsongen 2010. 
Gå gärna in på DIF-TV och hör mina tankar inför matchen.
Lagkapten Johnny. Han brukar sitta i mitten av bussen.












fredag 5 november 2010

Min karriär i korthet!

Är allt förutbestämt eller styr du över ditt öde?
Efter matcher brukar jag ha svårt att sova. Man är uppe i varv och hjärnan slår volter av allt analyserande. Varför gjorde jag si, varför gjorde jag så.

Efter förluster funderar du extra mycket över livets mening: T ex vad hade jag sysslat med om jag inte hade haft en farsa som spelade fotboll. Hade jag gått i morsans fotspår då, lirat dragspel?
Hade jag hamnat på någon logdans eller varit med i dansbandskampen? Hade jag varit gift med Kicki Danielsson, jag har ju alltid varit svag för "bra vibrationer".
Eller vad hade hänt om jag inte hade brutit min fot när IFK Norrköping ville ha mig när jag gick på gymnasiet. Hade jag hejat på "Peking" i Allsvenskan då? Eller Öster som jag tackade nej till för att mamma fick ett oväntat cancerbesked?

Vad är det som gjort att jag har hamnat just här. Just nu?
En sak vet jag med säkerhet: vägen har inte varit spikrak.

Min karriär i korthet:
16 år Bänken Tranås AIF div 3
18 år Bruten fot
19 år Bänken Gais
20 år Bänken Gais
21 år Ljumskproblem 1 år
22 år Misslyckades med att spela en enda match för HBK
24 år Bänken HBK
26 år Bristning i hälsenan
27 år Bänken HBK
28 år Bristning under foten
29 år 2 st brutna fotknölar
31 år Bänken
32 år Bänken

Och:
300 A-lagsmatcher för Gais och Halmstads BK.
Jag har hälsat på Fredrik Ljungberg.
En kompis känner Zlatan Ibrahimovic.
Och mycket, mycket mer.
Varför inte?

torsdag 4 november 2010

Personer jag diggar!

Jonas Wirmola. Han var andretränare i HBK för några år sedan.
Jag glömmer aldrig när han hade "blocka skott- träning" ute på ett blåsigt Sannarp. Wirmola tyckte att vi för ofta vände ryggen till när motståndare sköt. Så på en träning skrek han: "Samling grabbar!"
Vi ställde oss i en ring. Wirmola förklarade reglerna: "Ni skjuter så hårt ni kan, blockaren ska stå stilla, inget blundande. En hand på pungen. Ni får börja med var sitt skott på mig. Då kör vi."
Wirmola ställde sig som en jävla Terminator och blockade skott efter skott. Någon träffade hans feta röv, en annan på hans vänstra öronsnibb, en tredje på halspulsådern.
Han var som en skadeskjuten soldat. Men han rörde inte en min.
Sedan: "Texas, du börjar!" Jag klev fram, Wirmola rullade bollen löst. Pang! Kanske den bästa träff jag någonsin fått. Minst 100 kilometer i timmen. Tre meter framför mig står vår lärling Johan Svahn. Bollen sökte sig upp, rakt på pannbenet. Svahn föll som en fura och blev medvetslös. "Helvete", tänkte jag när jag sprang fram till honom. Samtidigt som jag skakade liv i honom hörde jag Wirmola vråla: "Yeees. Härligt blockat, Svahn!"

Hamnade i koma.

onsdag 3 november 2010

Böter, böter, böter!

Spelarböter. Tomas Zwirzdauskas är ansvarig till att driva in pengar för vår gemensamma lagkassa. Meningen är att vi ska få så mycket cash det bara går under året för att sedan avsluta med en brakfest i november månad.
Vissa år har det varit skralt i kassan. Det var på den tiden Andreas Johansson höll i indrivningen.
"Ante" är den snällaste lagkamrat jag haft. Han var och är fantastisk men han skulle aldrig kunna arbeta på kronofogdemyndigheten.
Det skulle Zwirzdauskas kunna göra vilken dag som helst. Han är underbar. Ingen vågar ta strid mot min hjärtlige vän. Då blir det bastun, det vet alla om.

I HBK har vi enkla regler. Kommer du försent får du betala (du måste vara en halvtimme före träningen). Marcus Olsson är den bästa sponsorn jag haft i mitt lag någonsin. Dusan Djuric kommer på andra plats. Brasilianaren Anselmo bör ha en plats på pallen när säsongen är över.

Men vi har även regler om du har fel klädsel till match, mobiltelefonen ringer under samlingen eller att du inte bjuder på tårta när det är din tur. Men i princip inte mer.
Generellt är jag emot mycket regler. Vi är alla vuxna människor. Blir det för mycket att hålla reda på förlorar grejen sin charm. Samtidigt hade jag gärna önskat mer böter på t ex toalettbesök. Vissa lagkamrater har fan problem att spola efter sig.

Ett allsvensk lag som har tappat det totalt när det gäller regler och indrivning är Helsingborg. Lagkamrat Järdler har spelat där och har berättat att det finns ett helt kompendium för varje spelare att "lyda" under. Du får böta om du blir tunnlad på träningen. Eller om du t ex är ny i laget..!

Gå gärna in på My Gerndts blogg där hon berättar mer. Hon är gift med den allsvenska skyttekungen som spelar i HIF. Idag fick han böta och blev 500 kr fattigare.
Det blev ett par skor mindre till My.
Betala och du går fri.

tisdag 2 november 2010

Tack Mjällby!

När Mjällby gjorde 1-1 och sedan 2-1 när några minuter återstod plockade jag ner snaran från taket. Jag slängde repet i papperskorgen och ställde ut den trasiga stolen i förrådet igen.
Inte för att jag trodde att vi skulle missa vår avslutningsmatch mot Djurgården borta, utan snarare att det föll några ton sten från mina axlar.

Två dagar efter match är vi alltid lediga. Maja har varit på dagis och när hon kom hem ville hon se "Pippi på rymmen" för 24:e dagen i rad. Pippi är hett just nu. Det går i vågor det där.
Oftast blir jag inte riktigt klok på henne. I somras var det "Mupparnas Julafton" som gällde.
Ungefär lika galet som att affärerna säljer julmust i början av oktober.
Pippi kan iallafall bära en häst på raka armar, cykla på en cykel utan hjul, springa ifatt en bil som kör i 90 km/h, flyga med en kvast ovanför sitt hus, dansa samba på en lina 50 meter upp i luften. Och toppen på allt detta meckar hon ihop en trasig bil som kan köra på Karlssons klister.
Jag undrar hur bra hon hade varit på fotboll?

Har fått en del frågor om i vilken klubb jag ska spela i nästa år. Jag vet inte. En allsvensk klubb har hört av sig, men det blir nog för långt att pendla. Och en Superettan klubb, men inte FFF. Pratade med Falkenberg för ett par månader sedan men de letar nog andra alternativ.
Har slutat att använda mig av en agent, men ikväll satte jag upp mig på "Transfer-listan" för första gången i mitt liv. Kändes konstigt.
När jag var tvungen att skriva mina svagheter skrev jag: "är inte någon Zlatan Ibrahimovic direkt".
För övrigt innehåller listan en rad tragiska och färglösa spelare. Känner ni igen någon av de här spelarna: Bill Halvorsen, Johan Karlefjärd och Mohammad Tadayon?
Trodde väl det. Inte jag heller.

Matchen mot Helsingborg är glömd. Men avslutar tillställningen med att länka er till Expressens Orrenius krönika. I våras utnämde han mig till "Allsvenskans mest sympatiska spelare", och nu det här. Killen har talang, helt klart.
Jag undrar vad han önskar sig i julklapp?
Tack Mjällby.



måndag 1 november 2010

Så här såg jag ut 1998

Anledningen till att jag har stannat i över ett decennium i HBK har en förklaring.
Gräset är inte alltid grönare på andra sidan.

Brist på professionalism
Min förre lagkompis Sebastian Johansson flyttade till turkiska Malatyaspor. Fick vänta i fem månader på sin lön. Fick checkar utan täckning. Åkte buss i sjutton timmar på smala, illa underhållna vägar i bergig terräng. Flög ner en arbetslös kompis i tre månader för att klara av tillvaron när det var som tuffast. Spelar nu i Örgryte för tryggheten.

Mobbning
Efte gymnasiet lämnade jag Tranås för att flytta till storstan och Gais. Mina lagkamrater hälsade mig välkommen med att färga mitt hår kolsvart. När jag gick till frisören blev det rosa. Efter ett halvår var mitt hår normalt igen. På dagarna jobbade jag extra som lärare i en skola i Örgryte. Rikemansbarnen mobbade mig varje dag på skolgården. "Du ser för jävlig ut och Gais är bajs".

Ensamheten
Ex-landslagsmannen Mikael Nilsson, tidigare HBK, ville egentligen bli möbelsnickare. Men han blev för bra i fotboll och tillslut hamnade han i Grekland. Väl där blev han ensam. När han själv jobbade och hade match, firade andra helg. Hade aldrig en ledig lördag och söndag- spelarna var inlåsta på hotell före och efter match. På vardagarna när han var ledig brukade han ha grillfester för sig själv.
1998