Efter matcher brukar jag ha svårt att sova. Man är uppe i varv och hjärnan slår volter av allt analyserande. Varför gjorde jag si, varför gjorde jag så.
Efter förluster funderar du extra mycket över livets mening: T ex vad hade jag sysslat med om jag inte hade haft en farsa som spelade fotboll. Hade jag gått i morsans fotspår då, lirat dragspel?
Hade jag hamnat på någon logdans eller varit med i dansbandskampen? Hade jag varit gift med Kicki Danielsson, jag har ju alltid varit svag för "bra vibrationer".
Eller vad hade hänt om jag inte hade brutit min fot när IFK Norrköping ville ha mig när jag gick på gymnasiet. Hade jag hejat på "Peking" i Allsvenskan då? Eller Öster som jag tackade nej till för att mamma fick ett oväntat cancerbesked?
Vad är det som gjort att jag har hamnat just här. Just nu?
En sak vet jag med säkerhet: vägen har inte varit spikrak.
Min karriär i korthet:
16 år Bänken Tranås AIF div 3
18 år Bruten fot
19 år Bänken Gais
20 år Bänken Gais
21 år Ljumskproblem 1 år
22 år Misslyckades med att spela en enda match för HBK
24 år Bänken HBK
26 år Bristning i hälsenan
27 år Bänken HBK
28 år Bristning under foten
29 år 2 st brutna fotknölar
31 år Bänken
32 år Bänken
Och:
300 A-lagsmatcher för Gais och Halmstads BK.
Jag har hälsat på Fredrik Ljungberg.
En kompis känner Zlatan Ibrahimovic.
Och mycket, mycket mer.
Varför inte?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar