HBK:s förra buss var som en mardröm invändigt. Den slitna stolsklädseln bestod av fyrar klädda med julgransbelysning. Detta såg man om man stod på huvudet eftersom stolarna var klädda upp och ner.
Matbrickorna som man hade framför sig (de som fanns kvar och gick att fälla ner) var sönderhackade av den skolklass som hyrde bussen före oss.
När bussen började rulla hade vi alltid problem med värmen. AC:n var trasig i 6 år. Ena stunden satt jag i täckjacka upp till Stockholm, andra stunden satt jag i kalsongerna.
I år är det ny buss i klubben. Den är underbar. Den luktar "ny" varje gång du stiger på. Vi äldre spelare har de bästa platserna. De går i arv. Min plats tog jag efter Petter Hansson innan han blev proffs i Holland. Tommy Jönsson har suttit på samma plats i 14 år. Ledarna sitter längst fram.
De yngre spelarna får ta de platser som blir över. Thydell har kudde med sig. 17 år men ändå så rutinerad. Själv har jag nackspärr efter varje resa.
Halvägs längs E:4an är det alltid stopp på Rasta i ödeshög. Du pissar, dricker en kaffe, en apelsinjuice (ingen bra kombination för magen). Köper en trisslott och hoppas du ska bli miljonär. Innan du åker säger du hej till den där dansbandsbussen som är på väg mot någon håla.
Du åker vidare mot Stockholm, känner till varje liten fin skogsglänta, du memorerar Visingsö i sömnen. Du räknar hur många vägstolpar det är mellan Linköping och Norrköping.
Väl framme är det äta, sova, äta, sova, skita som gäller. Sedan match, hemresa, samma stopp igen.
När jag kommer tillbaka till Halmstad baddar jag om mina liggsår och längtar till nästa resa.
När jag sitter på ålderdomshemmet, 99 år ung och tänker tillbaka. Då är det säkert de här bussresorna jag kommer ihåg mest från min fotbollskarriär. Det brukar vara så. Imorgon blir det iallfall den sista.
Jag hoppas att vi i HBK får en värdig avslutning på säsongen 2010.
Gå gärna in på DIF-TV och hör mina tankar inför matchen.
Lagkapten Johnny. Han brukar sitta i mitten av bussen.
UU het bild, hehe
SvaraRadera