onsdag 9 februari 2011

Mats Wilanders bror.

Jag har tidigare tipsat om att det kan vara en fördel att se sig själv som "världsmästare" innan man står inför en tuff utmaning. Min gamla tennisidol Mats Wilander berättar för Expressen att det finns andra vägar att gå:
-Jag utgick alltid från att jag skulle spela värdelöst.
-Varför?
-Jo, för att om jag tänkte att jag skulle spela lysande tennis- då blev jag stressad om det inte blev så. Istället såg jag framför mig hur jag skulle missa varje slag.
-Hur gjorde du när väl matchen började?
-Jag brukade börja jätteförsiktigt. Siktade bara mot mitten och koncentrerade mig på att inte missa. Det var alltid det viktigaste. Efterhand kände jag mig säkrare och då började jag söka mig mer mot linjerna. Men aldrig från början.

Den här taktiken finns även bland fotbollslag. En del kallar det fegspel, jag kallar det ödmjukhet. Att inte ge motståndarna något gratis i inledningen. I HBK dyngade vi alltid långbollar från backlinjen de första 10 minuterna (det är bra om det slutar där). I Barcelona har man valt en annan väg- 100 st kortpassningar i rad innan man gör något svårt. Olika
tillvägagångssätt men med samma syfte- att komma rätt in i matchen.

Aftonbladets Robert Laul listar de tio hetaste spelarna i Allsvenskan, och jag hamnar på bänken..! Det tar jag som en komplimang i och med att jag numera spelar i Superettan. "Bloggar som bara den gör Texas på Hallandsposten.se, ofta mycket underhållande". "Texas är kung".
Den sista meningen hittade jag på själv.

Ikväll spelade Sverige mot Ukraina i fotboll. Ett annat landslag- Damtennislandslaget mötte Ukraina i helgen och förlorade. Jag var tvungen att fråga Sofia Arvidsson om jag hade haft en chans mot någon av ukrainskorna?
-Klart du hade Texas!
-I Monopol.

Jag avslutar med en bild på Mats Wilanders bror.
Anders är Kommunfullmäktiges ordförande i min hemstad Tranås. På riktigt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar