Den viktigaste spelaren sitter på bänken

Den viktigaste spelaren i ett fotbollslag är inte den som gör alla mål. Inte den som slår fram den avgörande passningen heller. Och inte slitvargen och inte målvakten som alltid håller nollan.
För mig kommer den viktigaste spelaren alltid vara den som är utanför. Den som inte får plats. Som har svårt att hitta en mening med det han håller på med, som har ett stukat självförtroende och som bara drömmer om att få spela lite fotboll.
I en fotbollstrupp handlar det om spelare nummer 12 till 20. Avbytarna och de som sitter på läktaren. Kan man hålla dem vid "liv", ge dem några "bra jobbat" när de som mest behöver det. Då är mycket vunnet under en säsong. De kommer känna sig delaktiga och fortsätta kämpa hårt för laget.
Spelarna som är utanför lägger också ribban hur hårt motstånd a-laget ska få under en träningsvecka. För mig är det helt avgörande hur bra det kommer gå under en lång säsong.

Januari och februari är alltid en smekmånad för en tränare. Man kan skylla ifrån sig på att man har mycket skador i truppen. Att man tränar hårt och spelarna är slitna. Man tränar nya saker, och det har inte satt sig riktigt än i spelet.
När man börjar närma sig mars, april har en startelva skapats. Spekulationer i truppen om vem som ska spela diskuteras. Bland de som är utanför står tränaren väldigt lågt i kurs, och skitsnacket börjar att spridas (om spelarna 12-20 inte känner sig delaktiga). För de som spelar rullar det mesta på.

Jag har alltid tyckt det varit viktigt att vinna. Träning som match. Idag är jag glad över att vi vann mot Rosengård med 2-1. Ett division 1 lag som vi ska slå de flesta dagarna i veckan. Men det är inte helt lätt att spela matcher där du ska vinna.
Som spelare i Falkenberg känner jag mig trygg med det mesta. Jag har en bit kvar när det gäller min form och att allting faktiskt är nytt. En del passningar som jag i HBK skulle få "elstötar" på, får jag istället ryggdunkningar över i Falkenberg, och vice versa.

Som supporter till Bollklubben är jag inte orolig men snart behövs en seger. Fyra raka matcher utan vinst, och nu två tuffa matcher mot Trelleborg och Helsingborg.
På måndag vill jag inte läsa i HP att det såg bra ut. Att folk var nöjda, och man är en bit på väg.
Det är alltid viktigt att vinna- förluster sätter sig!
Men det är jag som supporter som säger detta. Som spelare vet jag att det du behöver mest som fotbollspelare när det går tungt, är inte utskällningar och skrik- utan bara enkla ryggdunkningar.
Tänk om alla supportrar visste om det.
Inklusive mig själv.


Ett pojkrum i Rosengård.